Det äldsta Malmö
kallades Övre Malmö. Det var en liten by, som låg där Pildammsparken ligger idag.
Malmö hette då Malmhaug, som betyder sandhög. Det var en bondby som låg på några
sandkullar. Byn blev snart en stor marknadsplats. Folket i byn var bönder.
På höstarna, när
sillen gick till i sundet, flyttade folket i Övre Malmö ner till stranden för att
fiska. Så småningom byggde de sina hus där. Så uppstod ett litet fiskeläge som hette
Skalperup.
Fiskeläget växte
efterhand till en liten by som började kallas Nedre Malmö. Nedre Malmö utvecklades till
stad. Detta berodde säkert mycket på den goda tillgången till sill. Det är nu ungefär
700 år sedan Malmö för första gången kallades för stad.
De som bodde i Skåne
under den här tiden hade Danmark som sitt hemland. Skåne var en viktig del av Danmark
och Malmö en dansk stad. Folket talade skånska, en östdansk dialekt. Mynten var danska.
Kungen i Danmark regerade över Skåne. Han byggde en stark borg i Malmö och en domkyrka
i Lund. Ärkebiskopen i Danmark fick sitt säte här.
Sillfisket
Malmöborna tjänade mycket pengar på sitt
sillfiske. Fångsten blev ofta riklig. Det hände ibland, att sillen stod så tätt, att
det var svårt att ro fram bland sillstimmen. Då kunde man ösa upp den i båtarna med
bara händerna.
En tunna var på den
här tiden ett mått. På rådhuset förvarades en modell av koppar. Det kontrollerades
noga, att alla tunnor rymde lika mycket som den.
Höstmarknad
Det var på morgonen den
15 augusti. Alla stadens kyrk-klockor ringde. Den stora höstmarknaden började. Långt
ute på redden låg hundratals skepp. De kallades koggar. Deras färgglada segel lyste i
solen. De flesta förde främmande flagg. De hade kommit från olika länder och från
tyska städer. Många var från staden Lübeck.
Koggarna ägdes av
köpmän, som kom för att göra affärer vid höstmarknaden. De hade med sig vackra
tyger, kryddor, glas och vin. Mot detta ville de byta till sig skånska varor, särskilt
sill.
Just nu håller man
på att bygga en kopia av de gamla koggarna i Kockums gamla varvslokaler. Det är tänkt
att det ska byggas flera koggar som ska användas av turister och malmöbor för att
minnas gamla tider.
Särskilda
ordningsregler gällde under höstmarknaden. Dessa lästes upp för folket så att de
skulle veta, vad som var förbjudet och vilket straff den fick, som bröt mot lagarna. Det
fanns många lagar och straffen var stränga (höga böter, dödsstraff).
När dagens arbete var
slut, roade man sig med fest och lekar. Det gick ofta glatt och ofta vilt till. Man drack
öl och vin, sjöng och spelade. Det hände att festerna slutade med slagsmål.
Man kan säga att
höstmarknaden var en tidig föregångare till våra dagars Malmöfestival.
Den lange Adelgade
Över sandåsen, där
fiskeläget Malmö, en gång började byggas, gick en gammal landsväg fram. Den kallades
”Den lange Adelgade”. Utefter den låg alla husen samlade. Här fanns också ett
litet torg. Där låg det första rådhuset, och där lät man uppföra en kyrka kallad
Sankt Petri. Som förebild hade man Mariakyrkan i Lübeck, i norra Tyskland.
Mycket har hänt sedan
Sankt Petri kyrka började byggas. En gång slog blixten ner och kyrkan brann. En annan
gång störtade tornet.
Utifrån Öresund såg
Sankt Petri kyrka ut så här. Den lilla byggnad, som delvis skymmer kyrkan till höger,
är det rådhus som fanns då.
Den första skolan
På den tiden var det
inte många som kunde läsa och skriva. I början av 1400-talet byggdes den första skolan
i Malmö. Det var en liten byggnad intill kyrkan. Den kallades för Latinskolan, därför
att barnen fick lära sig latin där. Latin var det språk som prästerna talade i kyrkan.
Endast några få barn
fick gå i Latinskolan. Det var bara pojkar. Inga flickor gick i skolan. Nu ligger
Latinskolan vid kanalen i hörnan av Amiralsgatan och Drottninggatan. Det är en
gymnasieskola och de flesta eleverna är 16 -19 år gamla. Man undervisar inte längre på
latin!
Erik av Pommern
Erik regerade i Danmark,
Norge och Sverige för ungefär 500 år sedan. Han efterträdde drottning Margareta vars
son dog innan han hann bli kung. Hon valde då sin systerson Erik som kom från ett land
som kallades Pommern. Därför kallas han Erik av Pommern.
Erik intresserade sig
mest för Malmö. Han ville försöka skydda staden mot fiender. Därför befallde han att
man skulle bygga en hög och kraftig mur mot havssidan. Mot landsidan lät kung Erik
gräva vallgravar och kasta upp jorden till vallar. Vallgravarna är nu Malmös kanaler.
Man kom in i staden
genom flera olika portar i befästningarna. Det var bland andra Västerport, Österport
och Söderport.
Erik av Pommern lät
bygga Kungsgården i anslutning till stadsmuren. I borgen skulle Eriks fogde bo. Fogden
skulle vaka över, att folket lydde de lagar som kungen utfärdade. han skulle också
driva in skatten.
Kungsgården fick
också heta Möntergården eftersom Danmarks flesta mynt under lång tid gjordes där.
Efter 100 år revs
Kungsgården, men den byggdes upp efter några år igen. Då byggdes den som slott. Sedan
gjordes den om till fästning. Ganska lång tid har den varit fängelse och nu är den
museum.
Så här ser
Kungsgården ut idag. Den heter Malmöhus.
Malmö stads vapen
Det var Erik av Pommern,
som år 1437 gav Malmö ett eget vapen. I ett brev skriver han hur det ska se ut.
Det skulle vara
Än idag har Malmö
samma vapen. Brevet kan du se i Malmö Stadsarkiv. Där förvaras alla gamla handlingar,
som rör Malmö stad och de människor som bott där.
När Erik av Pommern
gav Malmö ett stadsvapen, gav han Malmö ett igenkänningsmärke. Varje stad i vårt land
har ett stadsvapen. Men Malmö stadsvapen är äldst. Det är mer än 500 år gammalt.
Erik tyckte att Malmö var viktigt, detta bevisas av att han hämtade gripen från sitt
eget vapen.
I Malmö stadsvapen
finns två grip-huvuden. Gripen är ett sagodjur. Det har huvud, framben och vingar av en
örn samt bak-kropp, bak-ben och svans av lejon. Ibland har gripen drakvingar.
Tiggarmunkarna
När man gick från
Möntergården Adelgade fram, kom man snart till ett litet kapell. Det låg tillsammans
med ett par andra byggnader. Runt omkring fanns en mur, som sträckte sig ner mot
stranden. Där innanför levde munkar.
Munkarna var klädda i
grå fotsida dräkter med kapuschong. På fötterna hade de sandaler. Om midjan hade de
bundit ett rep. Folket kallade dem gråbröder därför att de var klädda i grått.
Det fanns flera
kloster i Malmö. I ett av dem bodde munkar, som gick klädda i svart dräkt. De kallades
för svartbröder.
Många av munkarna var
lärda män, som läst mycket. De hade ett stort bibliotek. De flesta böckerna var
skrivna på latin. Man hade ännu inte lärt sig trycka böcker, men munkarna skrev av dem
sida för sida. De målade också vackra bilder i böckerna.
Till klostren fick
malmöpojkar komma för att lära sig läsa, skriva och räkna. Det var latin, man läste
och skrev. De fick också lära sig sjunga latinska sånger och psalmer. De pojkar som
sjöng bäst, medverkade vid gudstjänsterna. De kallades korgossar.
Munkarna fick inte ta
emot betalning för sitt arbete. Men många människor skänkte pengar, ja, hela gårdar
till klostren, som med tiden blev mycket rika.
Kapellet och marken,
där gråbröderna bodde, hade de fått av kung Erik. Platsen blev snart för liten. Snart
byggdes ett större och bättre kloster. På bilden ses det gamla gråbrödraklostret och
svartbrödraklostret.
Malmö
i början av 1500-talet
Det här är början av 1500-talet. Den långa Adelgade
har förändrats. Nu reser sig det ena vackra stenhuset intill det andra. Det bor nästa
lika många människor i Malmö som i Köpenhamn, och alla köpmän och hantverkare vill
ha bodar vid Adelgade.
Malmö har blivit en rik stad med förnäma borgare som har mycket att säga till om i
Danmark. Aldrig varken förr eller senare har Malmö varit en så mäktig stad. Det finns
också mycket fattigdom. Bakom de de förnäma husen bodde andra människor i ett gytter
av fallfärdiga små hus. Det var en orolig tid. Danmark låg i krig med Sverige. Därför
fanns det många soldater i Malmö och trakten däromkring. När de inte fick sin lön
kunde det hända att de anföll borgarnas hus för att plundra dem på mat och
värdesaker.
Hans Mikkelsen
En av kungens bästa rådgivare var borgmästare i
Malmö. Han hette Hans Mikkelsen. Borgmästarna var de främsta styrelsemännen i en stad.
Kungen hette Christian II. Han var mycket omtyckt i Malmö. Borgare och bönder kallade
honom den "gode". Men för herremännen som ägde stora gods och gårdar, var
han tyrannen, den hårde och stränge. Bland dem fick han många fiender. De tvingade
honom till slut att fly från sitt land. Hans Mikkelsen följde sin kung i landsflykt. På
bilden på sidan 10 ser du Hans Mikkelsens hus. Det ligger längst till höger med
långsidan mot Adelgade. (huset finns inte kvar). Det största huset till vänster om
stadsporten är nuvarande Tunneln.
Jörgen Kock
Till borgmästare efter Hans Mikkelsen utsågs en man
som var kungens myntmästare och hette Jörgen Kock. Han var från Tyskland. Det hus vid
västergatan, där han bodde, finns ännu kvar. Det är ett stort stenhus med trappgavlar
och stora fönster. Jörgen Kock är säkert den mäktigaste man som någonsin levat i
Malmö.
Claus Mortensen
En ung präst från Malmö, Claus Mortensen, for till
Köpenhamn för att fortsätta sina studier. Där fick han höra talas om en man som hette
Martin Luther. Luther ansåg att mycket av det som prästerna predikade inte stämde
överens med bibeln. Claus Mortensen blev övertygad om att Luther hade rätt. Han ville
därför föra vidare till dem därhemma, det nya som han själv fått höra.
Med Jörgen Kocks hjälp fick Claus Mortensen tillstånd att hålla gudstjänst i S:t Petri kyrka. Nu genomfördes det nya som Luther lärt. Det innebar bl. a att klostren stängdes och kyrkans egendom beslagtogs av kungen. Bibeln och psalmerna översattes till danska. Gudtjänsterna hölls också på danska. Claus Mortensen blev kyrkoherde i S:t Petri kyrka. Han ligger också begraven där. Hans enkla gravsten finns i koret framför högaltaret. Den latinska texten inleds med hans namn: Nicolaus Martini.
Det första boktryckeriet
Under Jörgen Kocks tid startades det första boktryckeriet i Malmö.
Malmö – en fristad ?
Jörgen Kock ville göra Malmö till en fristad, som
inte längre hörde till Danmark. Han lyckades dock inte förverkliga sina planer. Malmö
blev aldrig en fri stad. Kungsgården förstördes under striderna. Kungen lät bygga upp
slottet igen. Det gjordes till en stark fästning med vallar och runda torn, där
kanonerna skulle stå. Fästningen kallades Malmöhus. Delar av den finns ännu kvar.
Rosenvingska huset
Vid nuvarande Västergatan hade en släkting till
Jörgen Kock byggt ett hus av rött tegel- det Rosenvingska huset. Över porten sitter en
vacker inskription kvar sedan huset byggdes. Där finns också familjen Rosenvinges
släktmärke, ett s.k vapen inhugget. Väggarna inuti huset var målade i vackra mönster.
Rester av målningarna finns ännu kvar.
Kompanihuset
De köpmän och skeppare som kom resande till Malmö
för att sälja varor slöt sig samman till föreningar , eller kompanier. Tyskarna
bildade ett kompani och danskarna ett. De byggde sig egna hus där de kunde träffas och
dit de förde sina varor. Bilden : huset kallas än idag Kompanihuset. Det byggdes under
Jörgen Kocks tid och man tror att det då användes av det danska kompaniet.
Stortorget och Rådhuset
Under Jörgen Kocks tid anlades vårt nuvarande
Stortorg. Det var mycket stort även efter dåtida förhållanden. Köpmännen kom hit med
sina varor. Kort efter det att Stortorget anlagts byggdes ett nytt rådhus vid torgets
östra sida. Det ligger fortfarande kvar. På fasaden till rådhuset kan du läsa vilket
år grundmurarna uppfördes. I de gamla källarvalven finns restaurangen "
Rådhuskällaren".
Jörgen Kock- de fattigas och sjukas vän
Jörgen Kock skänkte en stor summa pengar, som skulle
användas till bröd åt fattiga människor och skolbarn "som bedja sitt bröd från
hus till hus". Varje dag delades brödportionerna ut på torget framför rådhuset.
Detta pågick även sedan Jörgen Kock dött.
Jörgen Kock dog år 1556. Om du går in S:t Petri kyrka finner du hans gravsten rakt under predikstolen.
Renhållningen
Gatorna var smutsiga, gropiga och trånga. Utmed
husväggarna och planken växer ogräs och vilda blommor. Så gott som alla hus är
omgivna av trädgårdar och överallt ser man bikupor, kryddsängar och humleodlingar.
Nästan alla håller sig med kor och grisar. Några har hästar. Renhållningen sköter
nattmannen eller rackaren. Han skall hålla rent på rådhusgården, skolgården och
Stortorget. All annan renhållning får husägarna själva sköta om.
1600-talets Malmö
Se på bilden på sidan 19. Så här såg det
förmodligen ut i Malmö på 1600-talet. Den öppna platsen är Stortorget. I hörnet
framför rådhuset syns en uppbyggd brunn, som hörde till en för tiden mycket modern och
fin inrättning- en vattenledning. Från en damm vid trakten av nuvarande pildammarna
ledes vattnet genom urholkade trästockar in till brunnen på Stortorget och därifrån
vidare till olika gårdar i närheten. Från rådhuset går en bredd gata söderut
–Södergatan. Gatan längst fram på bilden är skomakaregatan. Husen där är byggda
i korsvirke. Till denna gata hade de flesta skomakare flyttat. I hörnet mot södergatan
ligger Flensburgska huset. Vid den tiden bodde borgmästaren där. Till vänster finns ett
litet torg med salubodar-nuvarande Lilla Torg. Härifrån går en gata förbi Stortorget
och rakt mot Norreport. Då möter dig den här bilden:
De flesta byggnaderna var korsvirkeshus. Bara de rikaste borgarna ägde stenhus. Söderport låg där södergatan idag mynnar ut i Gustav Adolfs torg, som då inte fanns. Utanför porten låg landsbygd.
Flensburgska gården
Denna gård var i gamla tider helt kringbyggd. se på
bilden på sidan 21.Stenhuset mot södergatan var inrett till bostad. I korsvirkeslängan
mot Skomakaregatan fanns kök, brygghus och stall. Över porten till den längan satt en
bjälke med inskriptionen, "Guds rige warer ewindelig dog werden er forgenglig".
Till vänster på bjälken är borgmästare Söffren Christens bomärke inristat. Söffren
Christensen bodde i huset under 1600-talets första del. I Petri kyrka finns ett epitafium
dvs en minnestavla över Söffren Christensen, på vilken hela hans familj är avbildad.
Det var först långt senare, som huset började kallas Flensburgska gården efter en
köpmansfamilj som då ägde det .
Malmö blir svenskt
Det var en orolig tid. Danskar och svenskar låg jämt
i krig med varandra. Fiendehärar bevakadel ånga tider staden. Inga främmande
handelsfartyg ankrade längre på redden. Handeln avstannade. Befolkningen led i brist på
mat. Många, både människor och djur dog av svält. En tid hade en stor mängd svenskt
krigsfolk slagit läger där V.Skrävlinge kyrka nu ligger. Svenskarnas avsikt var att
erövra Malmöhus.
Danske kungen kom själv till Malmö för att leda försvaret av sin stad . Borgarna kämpade tappert men förgäves. Svenskarna tågade allt längre in i Danmark och då freden slöts år 1658 måste danskarna bl. a lämna ifrån sig hela Skåne till svenskarna. Därmed räknades Malmö som en svensk stad.
Den 9 mars 1658 tågade den svenske kungen Karl X Gustaf med sitt följe in i Malmö. Det var väldigt kallt den vintern. Öresund låg täckt av is och kungen och hans män kom från Danmark ridandes eller åkande i slädar över isen. Från vallarna sköts hälsningssalut, S.t Petri kyrklockor ringde och välkomsttal hölls för den nye härskaren. Var någonstans i Malmö hittar du Karl X Gustafs staty ? Den danska tiden var slut men trots det fortsatte striderna. Danskarna försökte ta tillbaka sitt land och sin stad, men det lyckades aldrig för dem.
Svensktid
I den stolta staden. som haft flera tusen invånare.
bodde nu endast ett par tusen vuxna människor. Främmande köpmän syntes sällan på
stadens gator. Mycket säd odlades utanför Malmö. Säden skulle enligt den svenske
kungens befallning, skickas norrut i Sverige för där hade man ont om säd. Det var inte
längre någon trängsel av fiskebåtar i Öresund. Under de sista hundra åren hade inte
sillen gått vid skånska kusten. Malmö hade blivit en fattig småstad.
Barnen, som gick i skolan, fick lära sig svenska. I kyrkan hölls predikan på svenska.
Malmöborna skulle fostras till svenska medborgare. Sverige låg fortfarande i krig med
både Danmark och Ryssland. Eftersom invånarna i Malmö inte kände sig som riktiga
svenskar ville de inte delta i kriget. En del gömde sig undan i sina hus och andra flydde
till skogs.
Den man som under denna tid, förde kungens talan i Malmö hette Magnus Stenbock. Han
talade till Malmöborna från rådhusets trappa. Han talade både bestraffande och
uppmanande och påminde dem om deras skyldigheter mot Sverige.
Ett par år efter Stenbocks tal till malmöborna började böldpesten härja. Det var en
farlig och mycket smittsam sjukdom, och man kände inte till något medel som kunde bota
den.
De första fabrikerna
Samma år som pesten härjade i Malmö flyttade en tysk
köpman, Frans Suell till staden. Han började odla tobak utanför vallarna och startade
en tobaksfabrik. Fabriken låg vid Västergatan intill Jörgen Kocks hus. Nu är den
flyttad till nya hamnområdet. Ungefär samtidigt startades en yllefabrik, där man vävde
ylletyger. Får skaffades från utlandet. De gick och betade på ängarna utanför staden.
De båda fabrikerna blev så småningom stora industrier. En läderfabrik kom också till.
Ägaren hette Kockum.
Den första hamnen
Frans Suells sonson hette också Frans Suell. Det var
till stor del hans förtjänst att Malmö äntligen fick en hamn i stället för
träbryggan vid stranden. Med andra affärsmäns stöd lyckades han utverka, att en hamn
började byggas. Det var år 1775. För att hedra Frans Suell har man rest hans staty och
uppkallat de bevarade delarna av den äldsta hamnanläggningen efter honom. Frans Suell
bodde i Jörgen Kocks hus. På tekniska museet finns en av de grävskopor bevarade som
användes vid hamnbygget. Den kallades "en sked i timmen". Tio män behövdes
för att sköta den och det tog cirka en och en halv timme för att forsla undan en enda
skopa av bottenslammet. Utbyggnaden av hamnen har fortgått nästan oavbrutet sedan dess.
Den pågår än idag.
Staden breder ut sig
I början av 1800-talet hade de gamla
fästningsvallarna börjat förfalla. Nu raserades de helt. Vallgravarna fylldes igen och
i deras ställe grävdes längre mot söder och öster de nuvarande kanalerna.
"Staden inom broarna "vidgades. Två nya torg anlades på den nya marken- Gustav
Adolfs torg och Drottningtorget.
Torgen uppkallades efter den svenske kungen Gustav IV Adolf och hans drottning, som en vinter vistades i Malmö. Kungen, som inte var så omtyckt i Stockholm och som ville komma närmare sydliga grannländer, funderade på att göra Malmö till huvudstad. Den 18 september 1872 hände det sig att en annan svensk kung, Carl XV dog på residenset. Han hade varit på resa söderut och var vid hemkomsten så sjuk att han inte kunde fortsätta till Stockholm. Gustav Adolfs torg låg länge som en stor äng, där får gick och betade. Till vänster på bilden skymtar Malmös första teater. Teatersalongen är nu borta, men huset står kvar och används som affärslokaler. Vet du vilken affär det är ?
Drottningtorget
Drottningtorget blev övningsplats för husarer dvs
soldater till häst Deras ridhus vid norra sidan av torget är nu vagnmuseum. Här
förvaras gamla fina ekipage som drogs av hästar.
Skolor
Med undantag av den gamla latinskolan ägdes stadens
skolor av enskilda personer. Det kostade mycket pengar att få undervisning. Därför
kunde inte alla barn få lära sig att läsa och skriva. För att alla barn skulle bli
tagna om hand inrättades den första småbarnsskolan, där de fick gratis undervisning.
Folkskolor inrättades också. Ena av de äldsta är nuvarande Västra skolan.
Rönneholm
Förmögna malmöbor hade skaffat sig sommarställen
utanför staden. En av borgmästarna kallade sitt sommarställe för Rönneholm. Nu ägs
gården av Malmö kommun och de gamla rummen används som samlingslokaler.
Stadsbebyggelsen har för länge sedan växt långt förbi det gamla lantstället vars
park nu är ett grönområde i stadsdelen Slottsstaden.
Lugnet
Frans Suell hade också ett sommarhus. Det hette Lugnet
och låg på Möllevången. Han anlade en stor och vacker park som han upplät för
allmänheten. Den var många malmöbors utflyktsmål och plats för söndagspromenaden.
Hit gick stadsbarnen många år senare vid midsommartid och köpte för 10 öre grönt
till den majsstång som de tänkte resa hemma på sin egen gård. Här roar sig nu
tusentals malmöbor, för parken har blivit "Folkets Park". Den 1 december 1856
fick Malmö sin första järnvägsförbindelse. Då öppnades "Jernbanan" mellan
Malmö och Lund.
Staden breder ut sig
Den här tavlan målades för cirka hundra år sedan.
Stora fabriker med höga skorstenar reser sig i bakgrunden. De nya bostadshusen var av
tegel. Hus började byggas också utanför kanalerna. Det var särskilt vid landsvägarna
som ledde österut och söderut , de som vi nu kallar för Östra och Södra
Förstadsgatorna. De största gatorna var belagda med kullersten. De hade särskilda
gångbanor. Då det blev mörkt lystes gatan upp av höga gaslyktor. Varje kväll gick
lykttändaren omkring och tände alla lyktorna för hand, och på morgonen gick han sin
runda igen för att släcka dem.
Malmö Tidning
Den första tidning som gavs ut i Malmö hette
"Malmö tidning". Den startades 1813 och följdes några år senare av
"Malmö Nya Allehanda" Vi ska bläddra lite i de gamla bladen. Bokstäverna
liknar inte vår tids. Böcker och tidningar trycktes förr med s.k tysk stil.
Mäster Palm
Allt eftersom fler fabriker byggdes i staden, flyttade
också fler människor dit och sökte arbete i fabrikerna. Arbetet var hårt, arbetstiden
lång och lönen liten. Arbetarna ville ha ordnad arbetstid och högre löner. De ville
också vara med och bestämma i sin stad. Den förste som försökte samla arbetarna i
Sverige till gemensam kamp för detta var skräddarmästare August Palm. I Malmö talade
han för första gången till arbetarna. De började sluta sig samman i föreningar för
att lättare kunna driva igenom sina krav. August Palm startade också den första
arbetartidningen "folkviljan". En ny tid bröt in. Borgarna var inte längre
allenarådande i sin stad. Idag delar alla lika på ansvaret för sin stads utveckling
till ett trivsamt och välordnat samhälle.
Tillbaka till Mellanhedswebben