Hallands Väderö
		Redan i Snorre Sturlassons Kungasagor (1000-talet) omnämns Hallands Väderö. Ön var troligen bebodd redan under yngre stenålder. Vikingen Hårek från Tjotta i Halogaland skaldar en dikt när han passerar Vedrey (Väderön) på väg hem från slaget vid Helgaån år 1027.
		"The widows of Lund may smile through their tears,
		The Danish girls may have their jeers;
		They may laugh or smile,
		But outside their isle
		Old Harek still on to his North land steers."
		Namnet Hallands Väderö kommer troligtvis från "Hovs Hallar" som ligger strax norr om ön, inte från ordet "Halland"
Den danske kungens privategendom I den danske kungen Valdemars jordebok år 1231 nämns Hallands Väderö som obebodd och den danske kungens privategendom. Under medeltiden lyckades Torekovs invånare få vissa förmåner gällande ön, bland annat betesrättigheter och rätt att ta ved på ön.		(Klicka för större bild)

Torekovs kyrka tar över

Även om Väderön var kungens privata egendom lyckades byborna i Torekov skaffa sig så många förmåner att ön nästan omärkligt kom att byta ägare under senmedeltiden. Enligt vissa brev skulle byborna betala en del avgifter till Torekovs kyrka för att få använda ön.

Från svensktiden (efter 1658) finns det många papper och brev som berättar om Hallands Väderö och Torekov. Bland annat finns ett protokoll från år 1670 som skriver "Torekow är ett fiskeläge, som ligger utmed Västersjön, var där bor allehanda slags fiskare, av vilka en del hava ingen annan näring än bara sjön, en del bruka förutom avel i marken. Till ordinarie landgille (skatt) gåvo de som hava åker och äng uti marken, under de danske (före 1658) saltade koljor eller torsk som de levererade på Helsingborgs slott och därförutom 18 skilling jordskyldspenningar. Däremot erlägger var och en nu (under de svenske) för bemälte fisk som belöper vid pass 10 tunnor á 4 daler 10 skillingar."

Beskrivning av ön från slutet av 1600-talet

Från slutet av 1600-talet finns en bok (Johan Erikssons bok), som dels innehåller beräkningar för hur många betesdjur, som kunde hållas på Väderön dels innehåller en beskrivning över öns natur vid 1600-talets slut, bland annat följande:

Att främmande fiskare ofta på höstarna brukade bo på ön och därvid bränna och hugga svårt.

Att det fanns en liten hasselskog men att den hotades av utrotning av de främmande fiskare, som ofta hemsökte ön.

Att Torekovs invånare hämtade en hel del ved från ön.

Att Torekovsborna förde över svin till öns bok- och ekollonbeten men "Egealdenen är bedre en Bögealdenen till Böghaldenen er gemenligen tom".

Byggnader på Hallands Väderö

År 1697 fick Johan Jönsson Timberman i Torekov tillåtelse att uppföra ett hus på Väderön "de sjöfarande till märkelig nytta".

År 1844 uppfördes en lotspassningsstuga på Kappelhamnsslätten nära skogen. Denna stuga har senare uthyrts till stenhuggare och de senaste decennierna till sommargäster. På 1860-talet uppförde Torekovs kyrka ett kyrkvaktarboställe och därmed en liten gård i den södra delen av ön.

År 1884 byggdes fyren och fyrvaktarbostäderna längst i norr. Under 1900-talet har några sommarstugor uppförts på ön och även en växtekologisk station (år 1917). Under 1920-talet genomfördes en rad botaniska undersökningar på ön. Den botaniska stationen är numera nedlagd.

All den nuvarande bebyggelsen på ön ligger på ofri grund och Torekovs kyrka står som ägare av ön. Sedan 1940 råder det byggnadsförbud på ön.

Tillbaka till | Mellanhedswebben |