Färgerna påverkar oss hela tiden och lämnar oss aldrig i fred. Hur kan det komma sig?

De lever förstås! De har personlighet. Du har ju märkt hur olika de är. En del trivs ihop, andra inte. Vissa färger lockar fram varandra. Det händer alltid något där man ser dem tillsammans.

Du och jag har kanske inte samma smak när det gäller färger. Men färgerna har vissa egenskaper som påverkar oss ungefär likadant. Vissa färger reflekterar ljus, till exempel gult, orange och rött. De är aktiva, varma och offensiva. Andra färger absorberar ljus, till exempel blått, violett. De är passiva, kalla och defensiva.

Vitt är egentligen frånvaron av färg. Det är ljus. Det är tomhet och vila. Vitt väntar på något. Hos vitt finns möjligheten till alla färger, som ett tomt vitt papper som väntar på att fyllas. Vitt är hoppfullt. Det är glädjens och högtidens färg. Ett alldeles vitt rum är inte behagligt att vara i. Det blir för kalt och ödsligt. När man målar väggar vita är färgen oftast blandad men någon annan färg, t ex rött som gör det vita lite varmare. Det kallas att bryta färgen.

Gult är en intensiv färg som inte lämnar oss ifred. Gult är stimulerande, men kan också vara irriterande och så stark så att det sticker i ögat. Gult är den första färg spädbarn uppfattar. Det är en typisk ljus färg som är svår att få mörk.

Rött är en kraftfull färg som borrar sig in i ögat. Den glöder av energi och värme. Rött drar uppmärksamheten till sig och varnar oss. Därför används rött i varningslampor och trafikskyltar. Rött kan uttrycka både glädje och ilska. Rött är upphetsande. I ett rum med rött ljus börjar hjärtat slå snabbare och man andas fortare.

Blått däremot kyler ner oss. I blått ljus andas vi lugnare, kroppen kan vila. Blått lockar med oss och får oss att drömma oss bort. Det är en rofylld och hotfull färg. Blått kan göras hur ljus eller hur mörk som helst. När den är mörk blir den tung och sorgsen, ju ljusare den är desto lättare och flyktigare är den. Blått verkar avlägset och ger intryck av rymd, kanske för att det är himlens färg. I undersökningar om älsklingsfärger är blått alltid den populäraste färgen. Fråga dina vänner får du se!

Orange som blandas av gult och rött är en strålande energisk färg. Det ettriga gula lugnas ner av det starka röda. Orange trivs med sig själv och utstrålar självförtroende. Förr hette det brandgult. Det är ett bra ord för värmen i den oranga färgen.

Grönt som blandas av det pigga gula och det längtande blå hamnar mitt emellan och blir en lite lat färg som inte strävar någonstans och inte vill oss något särskilt. Grön har en lugnande inverkan på oss. Det är för väl att växtligheten är grön, tänk om gräs och träd vore röda t ex, vad jobbigt det skulle vara att se på hela tiden. Vi skulle bli stressade av att vara i naturen…

Violett är svår att karakterisera. Den blandas ju av det varma glada röda och det kyligare fundersamma blå. Det blir en färg som är tvetydig. Violett kan vara både glad och sorgsen.

Ljust violett kan vara både glad och sorgsen. Ljust violett är en pigg och levnadsglad färg, men ju mörkare den blir desto sorgsnare kan den verka.

Brun som kan vara en blandning av rött och grönt eller rött och svart är en mäktig varm färg. Den är tung och trygg. Rör sig inte i onödan. Brun kan verka lite förnumstig och tråkig.

Grå kan verka tråkig och livlös eftersom den blandas av vitt och svart som inte är färger i egentlig mening. De har ju inga små egenheter som färgerna, och det har inte grå heller. Därför blir grå en neutral färg, som kan vara vilsam, men lite stum. Inte konstigt att vi tycker allt är "grått och trist" när vi är deppiga. Tänk dig en vinterdag utan sol, med smutsig snö och kala träd.